Europa bygger energins framtid – utan svenska företag

Ett omfattande infrastrukturprojekt tar form över hela Europa. Från Medelhavet till Nordsjön byggs ledningsnät, produktionsanläggningar och terminaler som ska bära kontinentens energiförsörjning de kommande decennierna. Men i den strategiska satsningen på vätgasinfrastruktur lyser svenska aktörer med sin frånvaro.

Grekland positionerar sig som energihubb genom att få sju vätgas- och naturgasprojekt godkända i den europeiska gasnätoperatörernas tioåriga utvecklingsplan (ENTSO-G TYNDP 2026), enligt Biofuels Digest. Det mest ambitiösa projektet är vätgasförbindelsen till Bulgarien som ska transportera 0,9 miljoner ton vätgas årligen från 2032. Parallellt byggs Kretas vätgashubb med både produktion och exportterminal.

I Nederländerna tar utvecklingen fart på flera fronter samtidigt. Air Products närmar sig färdigställandet av sin nya anläggning för flytande vätgas i Rotterdam, ett projekt som är över 65 procent klart och kommer betjäna kunder inom elektroniktillverkning, rymdindustri och nya energilösningar.

Parallellt genomför Gasunie omfattande markundersökningar för Delta Rhine Corridor West-projektet – ett ledningsnät som ska förbinda industriområdena mellan Rotterdam, Moerdijk och Boxtel. Projektet kombinerar vätgastransport med koldioxidinfångning och skapar infrastruktur för både energiomställning och klimatåtgärder.

Storbritannien satsar på hamninfrastruktur genom GeoPuras nya elektrolysanläggning i Tilbury hamn. Med en initial kapacitet på 1 MW och driven av lokala solceller ska anläggningen leverera utsläppsfritt bränsle för hamnverksamhet och det bredare Thames Estuary-området.

Teknikkoncerner bygger forskningsallianser

Medan infrastrukturen byggs ut knyter teknikkoncerner strategiska forskningspartnerskap. Siemens har tecknat samförståndsavtal med Simon Fraser University i Kanada för att utveckla vätetestning och fördjupa kopplingarna mellan akademi och produktutveckling.

Mönstret är tydligt: Europa skapar inte bara fysisk infrastruktur utan bygger samtidigt kunskapsnätverk och teknisk kompetens. Projekten spänner från grundforskning till storskalig implementering, från lokala hamnsatsningar till kontinentala ledningsnät.

De svenska företagen saknas i denna strategiska kartbild. Medan tyska Siemens bygger forskningsallianser, amerikanska Air Products etablerar produktionskapacitet och nederländska Gasunie skapar transportinfrastruktur, förblir svenska aktörer observatörer till en omställning som kommer definiera Europas konkurrenskraft.

Tidsfönstret krymper. När Greklands vätgasförbindelser är klara 2032 och Nederländernas ledningsnät operativt, kommer marknadspositionerna vara etablerade. De företag som bygger infrastrukturen idag kommer också kontrollera energiflödena imorgon.